Fördevind nr 2011:4

• Vinterliggare på Beckholmen 2011-2012
• Repslageri – en internationell nödvändighet
• Rapport från Styrelsemötet 12-13 november i Jönköping
• Kallelse och inbjudan till årsmöte på Smögen 2011
• Moms på skutsegling?
• Snickeri och skutsegling är livet
• Fartygsforum i Karlstad 2011
• Blivande Beslutsamt Befäl
• Alexander Humboldt II sjösatt
• Dörhalat

Ledare, 2011-12-06

Ordföranden har ordet

Skutor är värda att värna!

Sverige har en unik tillgång i alla de bevarade segelskutor som en gång transporterat varor runt våra kuster och hav. Denna kulturskatt måste tas bättre tillvara! Många av dessa fartyg har klassats som traditionsfartyg. De underhålls och seglas som skolskepp eller som fritidsfartyg för ideella föreningar och privatpersoner. Flera av dem är K-märkta. Fartygen ger skolklasser och andra ungdomar erfarenheter av att ta ansvar och att samarbeta i en ibland krävande miljö. De är en viktig rekryteringsbas för både Marinen och handelsflottan.

Segelskutorna är ett vackert inslag i hamnar och skärgårdar. Det gynnar turism och friluftsliv och verksamheten stimulerar föreningslivet. Därför ligger det i samhällets intresse att värna detta seglande kulturarv och tillgängligheten till det. Europarådet har också (rekommendation No 1486/2000) uppmanat alla Europas regeringar att stödja och underlätta all verksamhet med traditionella fartyg och traditionell sjöfart.

Transportstyrelsen beslutar vilka fartyg som ska vara Traditionsfartyg. För att klassas som sådant får det inte drivas med vinstintresse. Intäkter av verksamheten ska i sin helhet gå till fartygets drift och underhåll. De seglas oftast med helt ideellt arbetande befäl och manskap.

Trots det kämpar praktiskt taget alla redare hårt för att få verksamheten att gå runt. Ibland lyckas inte detta. Flera historiskt värdefulla och vackra segelfartyg har därför lämnat landet på senare år. Även om det mesta arbetet på skutor sker oavlönat så krävs det ibland kostnadskrävande reparationer och underhåll av yrkesmän på skeppsvarv.

Fartygen seglas med moderna säkerhetskrav med delvis traditionella metoder. Men det fordras ändå kostsamma installationer och anpassningar liksom utbildning av fartygens befäl och övriga besättningar.

För att det seglande kulturarvet även i fortsättningen skall kunna spela sin roll för ungdomars fostran, föreningslivets utveckling och för att bevara ett värdefullt kulturarv, bör staten ta ett större ansvar. Visserligen görs en hel del. Statens Maritima Museer lämnar stöd för reparationer, Riksantikvarieämbetet lämnar föreningsbidrag till arbetslivsmuseer, vilket många segelfartyg är, och Transportstyrelsen visar ökad förståelse för att det krävs helt andra kunskaper för att segla skutor än för stora, snabbgående och moderna fartyg.

Men det saknas en helhetssyn. Kanske är det norska exemplet, där Regeringen och Stortinget har satt "fartøyvernet" på dagordningen och där Riksantikvarien fått i uppdrag att utarbeta en Nationell plan för "verneverdige" fartyg, kan tjäna till efterföljd. Ett initiativ i den riktningen från vår Riksdag eller regering är snart nödvändig!

God Jul och Gott Nytt år
önskas alla medlemmar
och andra segelfartygsvänner
 
Lars Hultkvist