Fördevind nr 2009:2

• Rapport från årsmötet i Karlskrona
• Oskarshamns museehamn får ett museum!
• Konsten att koka skaldjur
• Nordisk Seglats 2009: Invitation till att besöka "flodbyen" Randers
• Krankramarna i Luleå
• Dörhalat

Ledare, 2009-06-23

Ordföranden har ordet

Tjära vänner!

Det är med blandade känslor som jag skriver dessa rader. Våren har kommit, täckelsen har fallit och våra skutor förbereder för ytterligare en säsong, med förväntansfulla och kunskapstörstande ungdomar.

Alla ovädersmoln som hopar sig gör dock att navigeringen blir allt mer vansklig och osäker. Nu är det inte bara alla nya förordningar och regler som ställer till problem. Nu skakas vi också i våra grundvalar för själva bevarandet av våra fartyg. Jag tänker naturligtvis dels på Beckholmen, dels på det så kallade "Skutstödet".

I skrivande stund är osäkerheten kring Beckholmen och dess utveckling stor. Attityderna och diskussionerna har som jag tidigare sagt, varit givande, visionära och öppna. Men öppenheten måste också prägla ön Beckholmen för att det ska vara möjligt att attrahera turister och motivera de stora investeringar som krävs. Och att Beckholmen, eller delar av denna ö, skall omvandlas till ett så kallat fartygsvärncenter verkar alla vara överens om och jag förutsätter, och många med mig, att man inte samtidigt som man stängslar in ett område kan säga att man tillgängliggör området för allmänheten.

Det är naturligtvis en grannlaga uppgift att formera en så kulturhistoriskt belastad miljö till ett område tillgängligt för allmänheten, med både en industriell och en kulturhistorisk verksamhet sida vid sida. Men låt oss se detta som en möjlighet istället för ett problem.

Stockholms sjöfartsnäring behöver ett reparationsvarv. Sveriges flytande kulturarv behöver ett reparationsvarv. Bägge kategorierna representerar olika kompetenser, lika mycket värda, lika berättigade och med möjligheter till korsbefruktning. Till detta kommer Nya Djurgårdsvarvet med ambitionen att bevara vår båtkultur. Vi står inför uppgiften att skapa en unik miljö som ligger helt i linje med EU:s nya maritima politik. Låt inte specifika särintressen spoliera denna möjlighet.

Till denna utmaning kommer att Statens Maritima Museer avskaffat skutstödet. Skutstödet var ursprungligen avsett för skrovreparationer på segelskutor som bedrivit professionell sjöfart i svenska vatten. Beloppet har, som alla vet, alltsedan 1991 varit 500.000 kr. Förra årets ansökningar uppgick till 16,3 miljoner kronor, d.v.s. 32 ggr angivet anslag. Därmed tillräckligt sagt om detta anslag.

Man har nu varit så gentil att man utökat stödet till att omfatta alla typer av reparationer på fartyg och båtar som kan vara eller bli bedömda som kulturhistoriskt värdefulla. Denna tanke applåderar vi naturligtvis, men kanske vi ändå tycker att stödet då bör ställas i paritet med behovet. Det totala stödet är inte utökat med en krona sedan 1991, utan ligger kvar totalt sett på 500.000 kr.

Det hade räckt, tycker jag, att vi fått kämpa mot justa oväder och motiga vindar på havet och sluppit dessa oförutsägbara grynnor som det vimlar av på land. Men varje kryss är en utmaning och vi brukar alltid nå våra mål.

Låt oss komma ut på havet, med mycket vatten under kölen. Där vet vi åtminstone vad vi kämpar emot.

Pinge